Karin Lipkin-Forsén, Närpes

Konstnären Karin Lipkin-Forsén i Närpes kan lätt kallas Konstrundans grande dame - hon har nämligen deltagit i Konstrundan varje år! År 2008, samma år som Konstrundan ordnades för första gången, blev Karins ateljé i Närpes färdig, och sedan dess har hon deltagit i Konstrundan vid samma adress. Det var nära att arbetsrummet inte hade kommit till alls och hade det hänt hade kanske Karin inte anmält sig till sin första Konstrunda. Det känns nästan som att ödet haft sina fingrar i spel här så det blev som det blev. Ateljén, som ligger på bottenvåningen av ett höghus med utsikt över museibron i Närpes, var en stor satsning för Karin.

-Jag sålde allt för att få det. Sedan började jag tveka, kan jag verkligen satsa på det här? Jag backade ur, men ångrade mig sedan men då hade någon annan redan lagt sina ögon på våningen, berättar hon. Lyckligtvis ringde de från banken sedan och undrade om jag ännu var intresserad av lägenheten, så sist och slutligen blev den min och och nu har jag jobbat här i 14 år och deltagit i Konstrundan lika länge. 

Karin har alltid hållit på med konst, men innan hon blev konstnär hade hon det hon refererar till som sin byråkratiska period: hon arbetade, bildade familj och hade inte så mycket tid för konst annat än som utställningsbesökare. 

-Även om man inte jobbar med händerna, så tror jag att man utveckla sig med sina ögon, säger Karin om vikten av att hon haft konsten i sitt liv även då hon inte haft tid att skapa själv. Under den s.k. byråkratiska perioden drev hon en presentbutik som även sålde konstmaterial och hade ett litet galleri. Med alla dessa material runt omkring sig kunde hon inte låta bli att själv även göra konst och använda materialen hon omringade sig med dagligen. Det var här hennes konstnärskap växte fram. Karin målar med olje- och vattenfärg, men hennes huvudsakliga arbetsmetod är konstgrafik. Att det blev just grafiken som blev hennes konstgren beror på att då hon lade ner butiken för att satsa på sin konst hade Konstindustriella högskolan utlokaliserat sin grafikutbildning till Vasa. Karin ansökte till utbildningen och pendlade till Vasa i ett år och utbildade sig till konstgrafiker. 

Under Konstrundan går det, förutom att bekanta sig med olika konstnärer, konstarter och tekniker, som känt även att köpa konst direkt från konstnärerna och för Karin är just Konstrundan årets bästa försäljningstillfälle, även om hon ibland även håller öppet under sommaren eller vid julen och säljer verk genom sina utställningar. Coronaviruset har dock ställt till utställningsverksamheten för många konstnärer och därför har Karin inte heller några utställningar planerade för i år. Varje sommar har hon också haft som tradition ställa ut och måla i en vecka i olika nordiska länder tillsammans en grupp nordiska konstnärer hon lärt känna i Gerlesborgsskolan utanför Göteborg, men även det får vänta på bättre tider. Istället har hon satsat på att jobba och förnya sin kollektion.
-Det är roligt att visa något nytt varje år! Många besökare kommer hit år efter år, så jag försöker alltid ha något nytt framme för dem. Konstnärskapet kan vara ganska ensamt, så det är roligt att träffa människor och Konstrundan är ett utmärkt tillfälle för det, berättar hon. Jag tycker alla Konstrundor hittills har varit lika bra och jag har inga speciella förväntningar inför årets Konstrunda - förutom att det skall bli lika bra som det hittills varit!

Att det finns utmaningar i arbetet gör även att det aldrig blir tråkigt. Karin försöker arbeta så miljövänligt som det går inom konstgrafiken och hon älskar att experimentera med olika grafiktekniker och få fram nya effekter. 

-Det är roligt med olika effekter och att försöka få fram dem, så det inte blir allt för vackert! När jag lyckas med det blir jag överlycklig, avslutar hon.

 

Text: Ida Taavitsainen
Foto: Patricia Rodas